Som söndagsnöje var jag med min kära mamma på lägenhetsvisning. Bara för skoj skull. (Hon som har eventuella planer på att flytta, inte jag). Morfar och Berit (hans damsällskap) var också med, nyfikna som i en strut.

Efteråt skulle vi fika hemma hos morfar. Ja. Fast han hade ju inget att fika med. Enligt honom själv hade han smörgåsar. Bra, smörgåsar räknas som fika. Fast... Alltså hamburgerbröd vill jag ju inte kalla för bröd. Men de gick ner det med tillsammans med ost, marmelad och några förskrämda pepparkakor.

Och så var det ju det där med kaffekokaren. Morfar har under sina 83 år aldrig ägt en kaffekokare då han mest dricker te. Neskaffe som luktar kattpiss har varit alternativet. Så min mamma införskaffade en kaffekokare till honom för ett tag sedan.

Idag skulle den invigas, det vill säga han skulle lära sig att använda den. Jag dricker inte kaffe på något vis men visst vet jag hur man sätter på en kaffebryggare. Följande konversation utspelades mellan morfar och mamma:

- Då börjar vi med att brygga med bara vatten första gången så att vi rensar igenom den.
- Jaha. Hur vet den det?
- Hur vet den vad då?
- Att det inte ska vara nåt kaffe, utan bara vatten.
- Du häller inte i något kaffe.
- Men var häller man i vattnet?
- Du lyfter på luckan och häller ner det.
- Utanför maskinen?
- Nej det är i maskinen.
- Men du häller ju där bak.
- Ja det är ju en del av maskinen.
- Hur vet den vart vattnet ska?
- Va?
- Hoppar det över till kaffegrejen då eller?
- Men det fattar du väl att vattnet inte hoppar, hur skulle det gå till?
- Men hur vet den när vattnet ska börja åka då?
- När du trycker på on.
- Och hur åker vattnet då?
- Men spela roll hur den funkar! Snälla nån, det är en vanlig kaffebryggare, det är ju ingen Espressomaskin precis.

Det här var alltså innan kaffet ens hade blandat sig i processen.

Det blev bra till slut i alla fall, även om jag satt på golvet och skrattade så att tårarna sprutade. Morfar är nämligen civilingenjör.