Nämen åh vad käckt, tänkte jag, jag kan ta spårvagnen två hållplatser och tjäna in fem minuter till jobbet. Jo tjena, nästa spårvagn kommer om 27 minuter visade skylten. Det blev till att halvjogga i termobyxor och vintermegajacka.

Väl framme sattes jag i arbete med att fylla i Jordgubbs-Lisa efter klistermärket som var noga påklistrat på sidan. Och vässa pennor. Bra var jag tydligen också på att just färglägga fick jag höra.

Efter att ha tvingat det stackars barnet att äta upp sin yoghurt till frukost tog vi på oss alla kläder vi kunde hitta och promenerade ner till Universeum. Fast just hajar kunde ju vara läskigt att titta på så vi åt varsin banan istället. Och åkte hiss - diagonalt.
Och efter den färden var nog hajar inte så läskiga trots allt så vi tog oss igenom de grå fiskarna i rasande tempo för att sedan sätta oss på varsin liten, platt, rund kudde med näsorna två centimeter från glaset. Såghajen och flickhajen simmade förbi flera gånger. Och Doris. Konstigt att hajarna inte åt upp Doris. Faktiskt jättekonstigt.

Så var det dags att skynda oss till aporna och fåglarna. Och kanske en sköldpadda. Det var ett väldans skyndande till något jag fortfarande inte riktigt vet vad det var.
Tempot lugnade ner sig inne i experimenthallen där vi klickade fram superhjältar, red på en mekanisk häst, gick på lina och så tejpade jag fast ungen på väggen med kardborreband. (Ungen fick på sig en overall täckt med det sticksiga från kardborre och sedan var meningen att hon skulle klättra på en vägg täckt med det mjuka från kardborre. Fast jag hivade upp henne på väggen istället - och där satt hon).

När vi väl fått på oss alla kläder igen hade det börjat snöa - från sidan - som alltid i Göteborg. Vi traskade upp mot Stadsbiblioteket och fortsatte ner för Avenyn. Lunch intogs på Condecco, den godaste flickebarnet någonsin hade ätit (vilken tur för mig) och sedan delade vi på årets första semla.

Vi gick tillbaks till biblioteket och läste sedan böcker för varandra (hon fyller sex år här i vinter och är grym på att läsa). När klockan var halv fyra fick jag muta med att vi skulle åka spårvagn hem igen (tre hållplatser) bara för att få med henne.

Sju timmar med en femåring är fantastiskt roligt - om det är just med den femåringen.