Fult pyssel = jordens undergång
Sån är min kväll. Hur är det hos er?
Stackars liten då:( Kan trösta dig med en skvätt ren & skär skadeglädje för jag har legat och haft ont i magen och varit så trött att jag nästan dog. Inget vidare det heller. Det bara flög på mig på vid femsnåret, blääää:( Ps, jag är inte alls dum:) Kram på dig vännen!
du vet ju vad jag tycker.
allt du gör av scrapbookande är fint. så¨det så.
Nej fina, det blir inte dåligt. Men jag känner igen mig precis. Här är det förkylt och småstressat som vanligt. Vet att du inte är ett fan, men jag gick och tränade idag och kände mig för en kort stund helt oövervinnelig, stark och tuff. Kanske kan bota lite vardagsdepp för dig med? xoxo
Jag tror det blev fint men jag hoppas ändå du får den där känslan tillbaka. Jag har jobbat och precis kommit hem och slappar lite innan det är dags att sova :)
åh jag vill också pyssla.. hmm bra med utmaning.. <3
Haha, naw. Ibland kan det vara så, tyvärr. Men vad gör man inte för att hålla kreativiteten vid liv. Jag hoppas att du snart har lusten tillbaka. Jag själv försöker mest hålla huvudet ovanför vattenytan. Tillvaron känns inte som den mest inspirerande nu för tiden... Men kanske kan jag skapa snart igen.
Svar: Ja, det är synd. Så borde det inte vara på en träningsanläggning. Det hade varit så mycket lättare att komma igång - och framför allt fortsätta att träna - om man hade känt att träningsformen var anpassad mer utifrån sig själv. Samtidigt är det just det som är så bra med min träningsanläggning; att man tränar utifrån mig själv. Ändå känner jag utanförskap...
Kram
