Så jag var på mitt livs första yogapass tidigare ikväll. Instruktören pratade om elden, tredje schackrat (?) och vi flexade våra fötter. Vi skulle hitta vår inre glöd och inte bry oss om vad grannen gjorde.

Okej. Hur kan jag INTE bry mig om vad grannen gör som kan böja sig som en jäkla fällkniv när jag själv knappt når till mina egna knän? Hur ska jag kunna titta ner i golvet när jag inte vet hur hunden, höga plankan, kobran, fjärilen och barnet ser ut och därför måste tjuvkika på de omkring mig?

Apropå barnet. Medan jag låg där med pannan ner i mattan ja då började jag gråta. Snörvlade och hade mig. Försökte skynda mig att hitta lugnet (hur stressande var inte det?!), snora av mig på t-shirten utan att någon skulle se vad jag höll på med och fick bita mig i kinden för att inte ropa "hunden, katten, glassen, hunden, katten, glassen".

Någon sorts stress var det väl som släppte. Men vad vet jag, jag hade lite panik över att jag inte hittade min inre glöd i hundens position.