En sak är då säker, mina framtida barn ska verkligen inte äga några filmer med My Little Pony, kära nån vilken smörja. Jag ville ju bara riva av mig öronen till de pipiga rösterna som sjunger omelodiska sånger om smojs*. Ändå var filmstunden något av en höjdpunkt under dagen som i övrigt bestod av sura miner, vägran att lyssna och gallskrik.

Fast en sak var bättre: när 1,5-åringen gosade till det i mitt knä och somnade två minuter senare. Gulligulligull!

---

*= lila levande geggamoja som häxan skickar över hela ponnydalen som en tsunami så att ponnysarna måste flyga och hämta Megan som har en regnbåge inne i ett halsband och när inte ens regnbågen kan rädda dem (smojsen åt upp den) måste gänget skynda sig till en liten magisk gubbe som trollar fram ett paradishem till dem med swimmingpool och ger dem en karta till fladderponnisarna som skulle kunna rädda drömslottet. Ja men ni hör ju själva!
Bildkälla