24 juni, onsdag (Molly moon's)

Medan George gick till skolan stannade jag hemma för att mosa runt, duscha, raka benen, platta håret, eventullet kleta på en ansiktsmask och så vidare. Haha, trodde jag. Ron behövde hjälp med fönstrena igen, så det slutade med en snabbdusch strax innan George kom hem. Hann inte ens torka håret. Vi åkte snabbt iväg till Dairy Queen för att slänga i oss lunch och fortsatte sen upp till Seattle.

Jag hade lovat att laga svensk middag hemma hos min kära familj. När vi kom fram var huset alldeles dött, trots att jag pratat med Malin bara 20 minuter tidigare. Till slut klättrade jag in genom ett fönster, öppnade dörren för George och började skala potatis. Det stod hasselbackspotatis och köttbullar på menyn även denna dag. Efter en stund dök Malin upp från källaren. Hon och tjejerna sov tydligen. Fast på olika våningar. Sen försvann hon igen.

Camilla vaknade en stund senare och var allmänt ledsen så vi satt och myste på en pinnstol i köket innan jag återgick till att skala potatis. Mosade ihop köttbullssmeten och stod och stekte dem när Pontus och Toddi kom hem från en lång cykeltur. Toddi slutade på sitt jobb dagen innan (för alltid) och ska därför vara hemma resten av sommaren (Sara, du vet vad jag tänker). Geroge och barnen satte sig för att pussla medan jag och Toddi fixade med middagen. Det var ju inte bara köttbullar på menyn utan även crab cakes, sallad i alla former, frukt och bär mm. Som alltid.


Camilla drog på sig tunikan hon fick av mig på sin födelsedag i mars och så stuvade hela familjen + jag och George in oss i deras stora bil och åkte iväg till Wallingford för att köpa glass på Molly moon's, en relativt nyöppnad och jättepopulär glassaffär med supergod glass. När vi kom fram fick vi stå i kö för att komma in och då var klockan runt halv nio på kvällen. Glass i stora lass blev det, för egen del valnötsglass och saltlakritsglass. Det var inte uppskattat från Georges sida, då han avskyr saltlakrits. Jag njöt däremot i stora drag.


Väl tillbaka i huset var det dags att säga adjö till barnen och jag blev lite tårögd då jag inte vet när jag kommer få träffa dem igen. Fick pratat med både Markus och Toddi också och trots att Toddi var nära på att förlänga min biljett (vi ringde till och med flygbolaget), så insåg vi alla att det inte skulle gå ekonomiskt då jag har en del att ta hand om där hemma.

Så satte vi oss i den lille skruttbilen och åkte än en gång ner till Centralia. Då högtalarna är sprängda (inte vi som sprängt dem, de var trasiga redan när George lånade bilen från Ron) var det inte ens nån idé att sätta på radion. Vi pratade helt enkelt. Som vaniligt var väl klockan midnatt när vi ramlade in i huset för att somna två minuter senare.

Kommentarer:

1 Josefin:

Du bara måste fixa ditt rssflöde! Bara de första raderna kommer upp på reader. Jobbigt!

Kommentera här: