12 mars - Ankomst
Vid incheckningen på Landvetter strax efter 06.00 hamnar jag bakom ett gäng killar med massor av väskor och lådor med instrument. De ser allmänt förirrade/stressade ut då de måste tejpa ihop sina pinaler för att minska väskor per person. Jag blir halvt irriterad då det dessutom bara är två utav sex killar som jobbar på det hela (de andra står med händerna i fickorna). Visar sig ju att när jag står och suckar som högst läser jag på en 
av lådorna "The soundtrack of our lives". Ja. Det var de som stod framför mig. Skulle med samma plan som jag till Paris så vid stod och knödde på flygbussen. Senare fastnade de i säkerhetskontrollen på Charles-de-Gaulle. Fick skynda sig jättemycket då deras plan till New York var på väg att stänga sin dörr. Detta vet jag då jag lugnt och stilla slog mig ner vid gaten brevid. Gaten som ledde till planet som skulle ta mig till Seattle. 10 timmar senare (då jag hunnit se Juno och Enchanted, spela Vem vill bli miljonär, samt sovit 4 timmar) befann jag mig i kära gamla Seattle. Fastnade i passkontrollen då jag inte rivit ut mitt turistvisum från i januari. De trodde jag skulle stanna i landet då jag var dum nog att tala om att min lillebror pluggar i Seattle. Inte vågar jag riva ut lappar ur passet men det löste sig till slut.
Tog en taxi till huset där Sara, Camilla, Désirée och Samirrah glatt väntade på mig. Min bebis har blivit så stor. Hon går, hon pratar och hon har massor av tänder. Helt otroligt vilken skillnad sen jag träffade henne i september. Och hennes storasyster pratar ännu mer än vad hon gjorde för sex månader sen. Vi hamnade på matsalsgolvet (av alla ställen). Désirée kröp upp i mitt knä. Jag var helt döv men i sjunde himlen.
"Hey Camilla, can I bring you home with me?"
"Nooo...but you can stay here..."
Jag hann knappt komma ur duschen förrän Markus och Toddi kom inramlandes tillsammans med Siegrid och Pontus (som varit på simmning) samt min älskade lillebror. Det blev stormiddag (10 pers allt som allt) med crab cakes, sugar snap peas, stora glas mjölk och choklad mousse (allt för att jag skulle känna mig välkommen tillbaka).
Lillebror och Sara åkte iväg för att vara sociala medan jag och Samirrah joinade familjen på en kvällspromenad upp till parken. Väl tillbaka i huset läste jag Pannkakstårtan för Pontus innan vi båda somnade i hans säng. 40 minuter senare vaknade jag och släntrade ner till min egen säng i TV-rummet för att somna inom 30 sekunder igen.
Hej!
Välkommen hem igen! Hoppas allt är bra med dig och att jetlagen börjar släppa för de e ju värre att åka österut än tvärtom! Mycket resande på kort tid men du e väl van vid det här laget?
Vi e hemma från Norge o tillbringat påsken med Torunn o Steinar i deras nya hytte som, fågelvägen, ligger 5 mil norr om vår egen. Sanslöst mycket snö där uppe!
Plinga så hörs vi!
Pappen