18 januari
Damen vid incheckningen på Landvetter nästan hånskrattade åt min lilla resväska. "Är det allt?" frågade hon.
Planet till London var försenat. Och litet. Och bullrigt. Väl framme på Heathrow stod jag och glodde på en tvskärm i närmre 50 minuter innan den kunde tala om vilken gate jag skulle gå till. I securitykön skulle de öppna och rota runt bland Mentos, mp3-spelare och lypsyl. Min dam drog på smilbanden när hon upptäckte min nerknycklade mjukisapa. Även det planet var försenat. Men bra säten. Och 
snacks och mat stup i kvarten. 
San Francisos flygplats har jag ärligt talat glömt bort. Jag såg den röda bron när vi lyfte i alla fall.
Landade på San Diegos flygplats endast 15 minuter senare än planerat. Starkt jobbat med så många förseningar. Och där stod George. Och den lilla röda väskan med turkosa paketsnören kom på 3 sekunder. Studsade ut till bilen där Holly och Jade satt. Lekte tittut med Jade i två minuter och sen var isen bruten igen. Svängde in på en restaurang för att käka mat (lax för min del) men egentligen ville jag bara gå och lägga mig. Hela restaurangen snurrade trots att jag satt still och några pommes frites (or should I say french fries) fick jag aldrig ner.
Men sen äntligen fick jag krypa ner och trängas med George i hans smala militärsäng och sen stängdes ögonlocken innan huvudet nått kudden.