Jag har gått och blivit en tönt. En sån där som springer och gör armhävningar och annat krafs i tid och otid. Nästan lite jobbigt är det. Som ett beroende. Först har man suget, åsså gör man nånting åt det och så känns det jättebra efteråt, men nästa dag har man jätteont i muskler man inte trodde fanns... Fast jättetöntig är jag inte för jag tog med mig både kamera och mobil nu sist. I måndags (23) tror jag det var... Kommer sakna utsikten över Husky stadium, Mt Rainier och Union Bay... Hur som helst, blev inte jättemycket springande för Sara ringde medan jag trampade runt bland gåsbajs och utförde hemmagjorda strechövningar. När vi var färdiga efter diverse attacker ringde George så då fick jag ju gå ett varv runt kvarteret för att bli klar med det samtalet också.

Ingen som inte varit au pair förstår vad det innebär. Visst berättar jag om vad som händer men inte precis varenda detalj, för det är det ingen som orkar lyssna på och skulle jag ha tid att skriva ner det hade jag inte haft tid till mitt jobb och det är ju därifrån jag får detaljerna så har jag inget jobb blir det inga detaljer fast å andra sidan hade jag haft tid att jobba då... Eeeh, ja... Hur som helst, det jag ville komma fram till var att jag inte höjer ögonbrynen för mindre olyckor längre... Det är bara att ta fram sopborsten och skursvampen och städa upp det, och nästa dag är det likadant igen... Man vänjer sig så att säga. Under en viss fest sa en viss Helena att hon var van att ta hand om barn då hon tog fram lakan åt en viss lillebror... Nu förstår jag vad hon menade. På riktigt.

Men självklart har vi glada stunder också. Och supernanny är bara förnamnet på vad jag var i torsdags (26). Jobbade 08.01-19.34 helt själv med barnen. Allt blir så mycket lättare när jag är enväldig härskare, moahaha, oj sa jag det högt... Anyway, middagen gick superbra och köket var städat och allt annat var också städat och när Toddi kom hem hade flickorna pyjamas på sig och vi lekte allihop inne i Pontus rum, där han satt upp sina playmogubbar så att jag kunde ta kort på dem. Alla var vänner och vi var såååå lyckliga. Jag fick så mycket beröm att jag blev skär om kinderna och sen gick jag och fixade med tvätten...


I fredags (27) skulle jag iväg till posten och biblioteket och juuuust som jag ska gå får Pontus för sig att han vill följa med. Problemet var att båda ställena stänger 18.00 på fredagar och eftersom Toddi dragit ut på tiden hade jag bara en halvtime på mig. Men tönt som jag är tog jag med barnet. Efter att jag installerat om barnstolarna i bilarna... Fick prioritera och det blev posten eftersom jag ansåg att Oscar behövde sin present fortare än vad jag behövde Harry Potter 4. Pontus blev sur för han ville till bibloteket. Snopet för honom säger jag då, för jag körde och bestämde jättemycket!

Väl hemma igen kom en släng av motionsbegär så jag städade upp mitt golv och körde hårdträning i 40 minuter - fattar ni?! JAG!
Sen blev det mindre hemmaspa, med inpackning av hår, insmorning med fyra olika krämer och så gav jag mig på den dumma idén att pröva och vaxa benen. Slutade med det efter fyra remsor. Men jag är jättemjuk på vänster smalben nu i alla fall.