Cinco de Mayo
Ja då har en hel vecka till gått och jag har slackat efter med uppdateringarna. Måndag (30) och tisdag (1) var Camilla hos sin farmor och farfar så huset var betydligt lugnare. Måndagkväll, för mig, fick jag även pratat med min kära bror som fyllde 17. (GRATTIS). Ibland är modern teknik bra fatt ha, för jag kunde se när han öppnade sina paket vilket var roligt.
På onsdagen (2) åkte Saras familj tillbaka till Svergie igen. Mitt plastkörkort anlände också. *segerdans*
På torsdagen (3) tyckte Toddi det var lämpligt för oss andra att åka till gymnastiken så jag packade mellanmål och så
drog vi direkt efter att Pontus slutat skolan. Nu är det så att Camilla är den enda som har 
klippkort där men tidigare har Pontus fått gå på hennes kort. Naturligtvis fick han inte det denna dag. Nä för det krävdes tillstånd att söka tillstånd och det tog då en evinnerlig tid innan ett fax kom fram. I 43 minuter underhöll jag alla tre barn i Seattle Gymnastics Academys foajé. De hann riva ner glitterkjolar, äta banan, klättra på klädställningarna fastän de inte fick, öppna dörrar de inte fick, göra fula grimaser, ligga platta på golvet samt klättra på glassboxen innan de äntligen fick gå in för att hinna leka de sista 20 minuterna... Kändes mycket givande och bra, men de hade roligt och det är väl det som räknas.
Fredagkvällen (4) gick åt till att åka bil. Först till Sammamish, sen tillbaks till Seattle för att komma på att vi ville ju till Muckelshoot egentligen. Kom bara till Maple Valley dock, men nostalgilåtarna flödade ut ur högtalarna och många kloka tankar ventilerades innan vi vände om mot Seattle. Skulle sova hos mig eftersom det var Boat opening day dagen därpå, dvs lördag (5).
Denna dag fyllde även Pontus hela fem år! Såg honom inte på hela dagen. Och inte såg vi några båtar heller för vi var för trötta. Eller jo vi såg dem från bron och det räckte väl egentligen. Gjorde en snabbis inne på Michaels i Issaquah innan jag släppte av Sara. Sen var jag så himla dum och sa att jag skulle tillbaks till mig medan Sara jobbade några timmar. Det tog mig 1 timme och 26 minuter att komma hem, Det brukar ta typ 37. Det var kö. På bron. Jag hade inte ätit någon frukost. Men jag sjöng jättehögt och jättefult till ATCs It goes around the world lalalalala. Hann vara hemma i typ en timme. Gjorde inget vettigt med den tiden. Jo jag pratade med min kära mamma. Skulle städat men när man tänker på det; prata med mamma - städa... Hmmm...
Väl tillbaka i Sammamish bestämde vi oss för att göra någonting någonstans. Undra vad det kan ha varit...? Det har jag totalt förträngt. Hur som helst var vi bjudna till Chris och co på fest. Och till Taylor och co. Och till Matt och co. Vi tog vår uppgift på fullaste allvar med svarta cocktailklänningar, högklackat, make-up, stylade i håret ja you name it. Denna kväll firades Cinco de Mayo, mexikansk högtid som amerikanerna ser som en bra anledning till att ha tillställningar. Stoppade i oss lite Taco Time mat dagen till ära och började sen kvällen hos Taylor och Bratt som hade överraskingsfest för Scott som fyllde år. Ja jo det var ju trevligt men där kunde vi inte stanna hela kvällen, så efter att vi lovat Joe-Bob att vi skulle titta in i Mukelteo senare under kvällen begav vi oss vidare till Chris och hans vänner.
Vi visste att vår underbara och älskade vän Marc skulle vara där. Ni vet Marc som flyttade till Hollywood, ja han har nu återvänt! Det blev ett kärt och kramade återseende! Och det var bara början på en lyckad fortsättning.
Måste göra ett litet erkännande; amerikanska tjejer (framför allt) kan inte klä sig ordentligt. Inte de vi umgås med i alla fall (jo Ash kan, men hon är ju Ash). Så eftersom vi var uppklädda till tänderna (medvetet) stod vi inte bara ut som de svenska tvillingarna utan även som de snygga svenska tvillingarna. Kvällen blev väldigt social och jag lärde mig äntligen reglerna ordentligt till beer-pong. Genom att titta på då, eftersom jag inte hör till öldrickarna. Craig och Marc var ett oslagbart team, go them wohoo! John spelade gitarr, Craig bas och så vare han den grymma på munspel! Fick träffa en utdöende ras, en Heather på lyset och en kanadensare som vi bildade klubb med, med Rob som ambasadör.
Jodå och efter att vi släppt av Charlie, Awesome-kid och Marc på tre olika ställen i Seattle kom vi hem strax före sex på söndagmorgonen. Jag hade förvånandsvärt nog inte så ont i fötterna som jag trodde, jag hade haft för roligt för att tänka på dem. Det blev aldrig något Mukelteo... Hoppsan...
Söndagen (6) kunde bara inte spenderas i trötthetens tecken så när vi väl fick samlat ihop oss åkte vi för att inhandla Charlottes web till Pontus eftersom han skulle ha kalas här senare under dagen.
Åter till huset och dess gäster. Bordet stod så fint dukat som vanligt med överflöd av mat, grillen 
stod på max med lax och gästerna strömmade in. I vardagsrummet stod ett gigantiskt paket som båse jag och Sara ville klämma på. Min DVD-film + bok blev genast pytteliten i jämförelse (mitt är det lilla bruna). De flesta uppehöll sig utomhus för socialisering och spring och lek och hopp och studs och skrik och gap. Maten var jättegod som alltid men någon tårta fick vi aldrig ner. (Det var en sackosäck i det stora paketet förresten).
Gjorde en snabbvisit hos Chris och hans rumskamrater då vi var tvugna att leta efter en borttappad ring... Fick beröm för att vi varit så fina dagen innan.
Så får då jag och Sara för oss att vi skulle se Spiderman 3 i Bellevue. Ja det var ju en bra idé tills vi inser att filmen börjar 45 minuter försent vilket betydde att vi inte skulle komma ifrån bion förrän väldigt sent. Och filmen... Ja... Det är ju en sån där man ska ha sett men jag ser ju helst inte om den om jag slipper. Höll på att flabba ihjäl mig på helt fel ställen (typ geggamojjamonstret) eftersom jag var jättejättetrött. Men vi höll ut och med plattan i mattan upp till Sammimish tog det inte lång tid (då även inräknat tankning). Hem tog det hela 28 minuter. Nytt rekord. Något fortare än lördagens krypkörande...
På onsdagen (2) åkte Saras familj tillbaka till Svergie igen. Mitt plastkörkort anlände också. *segerdans*
På torsdagen (3) tyckte Toddi det var lämpligt för oss andra att åka till gymnastiken så jag packade mellanmål och så
drog vi direkt efter att Pontus slutat skolan. Nu är det så att Camilla är den enda som har klippkort där men tidigare har Pontus fått gå på hennes kort. Naturligtvis fick han inte det denna dag. Nä för det krävdes tillstånd att söka tillstånd och det tog då en evinnerlig tid innan ett fax kom fram. I 43 minuter underhöll jag alla tre barn i Seattle Gymnastics Academys foajé. De hann riva ner glitterkjolar, äta banan, klättra på klädställningarna fastän de inte fick, öppna dörrar de inte fick, göra fula grimaser, ligga platta på golvet samt klättra på glassboxen innan de äntligen fick gå in för att hinna leka de sista 20 minuterna... Kändes mycket givande och bra, men de hade roligt och det är väl det som räknas. Fredagkvällen (4) gick åt till att åka bil. Först till Sammamish, sen tillbaks till Seattle för att komma på att vi ville ju till Muckelshoot egentligen. Kom bara till Maple Valley dock, men nostalgilåtarna flödade ut ur högtalarna och många kloka tankar ventilerades innan vi vände om mot Seattle. Skulle sova hos mig eftersom det var Boat opening day dagen därpå, dvs lördag (5).
Denna dag fyllde även Pontus hela fem år! Såg honom inte på hela dagen. Och inte såg vi några båtar heller för vi var för trötta. Eller jo vi såg dem från bron och det räckte väl egentligen. Gjorde en snabbis inne på Michaels i Issaquah innan jag släppte av Sara. Sen var jag så himla dum och sa att jag skulle tillbaks till mig medan Sara jobbade några timmar. Det tog mig 1 timme och 26 minuter att komma hem, Det brukar ta typ 37. Det var kö. På bron. Jag hade inte ätit någon frukost. Men jag sjöng jättehögt och jättefult till ATCs It goes around the world lalalalala. Hann vara hemma i typ en timme. Gjorde inget vettigt med den tiden. Jo jag pratade med min kära mamma. Skulle städat men när man tänker på det; prata med mamma - städa... Hmmm...
Väl tillbaka i Sammamish bestämde vi oss för att göra någonting någonstans. Undra vad det kan ha varit...? Det har jag totalt förträngt. Hur som helst var vi bjudna till Chris och co på fest. Och till Taylor och co. Och till Matt och co. Vi tog vår uppgift på fullaste allvar med svarta cocktailklänningar, högklackat, make-up, stylade i håret ja you name it. Denna kväll firades Cinco de Mayo, mexikansk högtid som amerikanerna ser som en bra anledning till att ha tillställningar. Stoppade i oss lite Taco Time mat dagen till ära och började sen kvällen hos Taylor och Bratt som hade överraskingsfest för Scott som fyllde år. Ja jo det var ju trevligt men där kunde vi inte stanna hela kvällen, så efter att vi lovat Joe-Bob att vi skulle titta in i Mukelteo senare under kvällen begav vi oss vidare till Chris och hans vänner.
Vi visste att vår underbara och älskade vän Marc skulle vara där. Ni vet Marc som flyttade till Hollywood, ja han har nu återvänt! Det blev ett kärt och kramade återseende! Och det var bara början på en lyckad fortsättning.
Måste göra ett litet erkännande; amerikanska tjejer (framför allt) kan inte klä sig ordentligt. Inte de vi umgås med i alla fall (jo Ash kan, men hon är ju Ash). Så eftersom vi var uppklädda till tänderna (medvetet) stod vi inte bara ut som de svenska tvillingarna utan även som de snygga svenska tvillingarna. Kvällen blev väldigt social och jag lärde mig äntligen reglerna ordentligt till beer-pong. Genom att titta på då, eftersom jag inte hör till öldrickarna. Craig och Marc var ett oslagbart team, go them wohoo! John spelade gitarr, Craig bas och så vare han den grymma på munspel! Fick träffa en utdöende ras, en Heather på lyset och en kanadensare som vi bildade klubb med, med Rob som ambasadör.
Jodå och efter att vi släppt av Charlie, Awesome-kid och Marc på tre olika ställen i Seattle kom vi hem strax före sex på söndagmorgonen. Jag hade förvånandsvärt nog inte så ont i fötterna som jag trodde, jag hade haft för roligt för att tänka på dem. Det blev aldrig något Mukelteo... Hoppsan...
Söndagen (6) kunde bara inte spenderas i trötthetens tecken så när vi väl fick samlat ihop oss åkte vi för att inhandla Charlottes web till Pontus eftersom han skulle ha kalas här senare under dagen.
Åter till huset och dess gäster. Bordet stod så fint dukat som vanligt med överflöd av mat, grillen stod på max med lax och gästerna strömmade in. I vardagsrummet stod ett gigantiskt paket som båse jag och Sara ville klämma på. Min DVD-film + bok blev genast pytteliten i jämförelse (mitt är det lilla bruna). De flesta uppehöll sig utomhus för socialisering och spring och lek och hopp och studs och skrik och gap. Maten var jättegod som alltid men någon tårta fick vi aldrig ner. (Det var en sackosäck i det stora paketet förresten).Gjorde en snabbvisit hos Chris och hans rumskamrater då vi var tvugna att leta efter en borttappad ring... Fick beröm för att vi varit så fina dagen innan.
Så får då jag och Sara för oss att vi skulle se Spiderman 3 i Bellevue. Ja det var ju en bra idé tills vi inser att filmen börjar 45 minuter försent vilket betydde att vi inte skulle komma ifrån bion förrän väldigt sent. Och filmen... Ja... Det är ju en sån där man ska ha sett men jag ser ju helst inte om den om jag slipper. Höll på att flabba ihjäl mig på helt fel ställen (typ geggamojjamonstret) eftersom jag var jättejättetrött. Men vi höll ut och med plattan i mattan upp till Sammimish tog det inte lång tid (då även inräknat tankning). Hem tog det hela 28 minuter. Nytt rekord. Något fortare än lördagens krypkörande...
Kommentarer
Trackback
