Fredag 16 mar

Hade en trevlig middag med familjen och körde sen upp till Sammamish för att sova där. Sara gick igenom schemat för den andra barnvakten och sen tog vi oss en kvällsrunda i bilen. Och på den korta tiden vi var ute hann polisen haffa oss. Blåljus, megafon och ett "Stop the vehicle" satt som en smäck! Jag som satt i passagerarsätet var mer nervös än föraren, men det visade sig att föraren i fråga hade glömt sätta på ljuset på bilen? Ingen skada skedd och ett ?Jag-är-från-Sverige-smile? senare rullade vi vidare. Så kan det gå.

Lördag 17 mar

Sara jobbade till tio och sen drog vi ner till macken på hörnet för att checka att allt var okej med bilen, för sen bar det av söderut mooooot Oregon! Mp3n var nyladdad med road trip musik och vi lämnade det surmulna vädret bakom oss för att mötas av blå himmel och värmebölja. "California here we come".

Stannade i någon håla i vår södra delstat för att köpa på oss proviant och skala av ett lager med kläder. Efter ytterligare någon timmes körning körde vi över bron och befann oss i min fjärde delstat. Portland http://en.wikipedia.org/wiki/Portland,_Oregon har utsetts till USAs trevligaste stad och jag är beredd på att hålla med.

Första intrycket var myyyyyysigt och på nån vänster fick jag lite Göteborgskänsla. Parkerade i ett parkeringshus med övervakningskameror, bytte kläder och begav oss ut på vandring. Hamnade rätt fort på Shoe Pavilion, där vi köpte oss varsitt par skor och jag fick tag på en riktgit badass jacka.

Mötte upp med Saras gamle vän John för han fyllde 21 denna vackra vårdag. Eftersom det även var St Patrick's Day var folk på stan på riktigt glatt humor och de som inte hade grönt på sig blev utstirrade. Vi hade alla gröna tröjor och smälte därför in bland resten, på en av barerna. Johns syrra Ashleigh slöt upp och vi åt alla pizza innan vi begav oss ut på stan för lite people watch. Det var verkligen folkfest och grönt överallt, liveband spelade i tält och ingen noterade det stilla och svalkande sommardugget.

Men jobbande och körande tog ut sin rätt och jag och  min kompanjon blev trötta så vi styrde kosan mot Saras lite nyare vän Lindsey. Hon bor på en julkalendersgata tillsammans med sina rumskompisar och de hade besök från diverse systrar och pojkvänner så vi fick oss en trevlig pratstund innan vi crashade (Sara på soffan och jag på golvet).

Söndag 18 mar

Vaknade först vid halv sex av att jag hade en kniv i högra höften. Eller alltså jag hade inte det bokstavligt talat men det kändes så. La mig i en position där jag inte märkte det lika mycket och sov vidare några timmar. Nånstans innan nio gick det inte längre, smärtan var outhärdlig så jag tog mig med viss svårighet bort till fotöljen och snarkade vidare i typ en halvtimme. När jag vaknade var det onda borta och resten av lägenheten hade börjat röra på sig, inklusive de två söta katterna som bodde där. De blev substitut för mina luddhövven där hemma, medan Lindsey och hennes syster ställde sig och bakade scones, stekte amerikanska pannkakor och tog fram flingor. Behöver jag säga att det blev en lång frukost?

Men där kunde vi inte hänga resten av dagen, hur trevligt det än var, vi hade ju mer att upptäcka i denna vackra delstat. Första stoppet blev Woodburn (Freeport gånger två typ, fast mycket mysigare och inte lika blåsigt). Personligen blev det 6 linnen och en topp. Efter lite långsam snabbmat gasades det vidare mot Salem och Willamette University. Behöver jag säga att Sara känner en hög som studerar där?

Vackert som i Nangijala var det med alla körsbärsträd så det blev en hel del plåtande på både ditt och datt och om jag visste med säkerhet att det alltid såg ut så skulle jag inte tveka länge förrän jag bestämde mig för att plugga där. Varmt som en sommardag var det, så det var bara att kavla upp byxbenen och lämna allt vad långärmat hette i bilen.

John, som vi träffat dagen innan och som då pluggar på denna vackra skola, hade lämnat saker i bilen så vi tog en sväng förbi huset där han och hans rumskompisar inte hade städat. Mer amerikansk gata finns inte ens i filmerna. Bra att veta vart huset ligger dessutom eftersom vi ska tillbaks inom en snar framtid. Och då ska Jamie laga mat, och vi med för den delen. Jag har en plan. Sara tog med mig ut på en egenhändigt guidad tur runt Salem och dess byggnader, bland annat statshuset med guldgubben på toppen och cirkeln av alla flaggstänger som varje representerar en delstat. Kryllade av vackra träd och buskar vart än man vände blicken och det luktade underbart gott!

Men ack, verkligheten kom ikapp oss och det var dags att vända tillbaka mot norr. Eftersom Mp3n hade gått några varv vid det här laget, försökte Sara ratta in någon radiokanal - men förgäves. Det blev till att sjunga själva istället och jag måste säga att vi skulle göra ett bra lag i Så ska det låta. "En boll, en boll, en boll och ett racket".

Var tvungna att stanna och tanka och ni förstår ju själva att vi blev visslade på, där vi stod i våra nyinköpta linnen och tvättade rutorna...

Väl hemma var det bara att slänga sig på sängen och sova några timmar innan nästa arbetsvecka började igen.