Lördagskvällen spenderade jag i Mukilteo tillsammans med Taylor, Bratt, Alex, Zach, systrarna från Manchester och några därtill. Systrarna (Amy och Bethany) och jag var de enda tjejerna när jag kom och vi var dessutom från Europa så vi bildade snabbt en alians. Senare under kvällen dök Sandie och Sky upp och nån tjej vid namn Brandy... Bratt fick för mycket av det goda så Alex blev sur och då blev Rob sur på Alex som blev sur tillbaks och så la sig Brandy i det hela och vid fyra tiden hade jag fått nog och tog mig hem igen. Trevlig kväll var det i vilket fall.

---

Söndagen började bra, jag kom ur sängen i tid och fick med mig diverse vägbeskrivningar. Fastnade i trafiken då de bestämt sig för att riva upp hela 45th och blev därför sen till Colombia. Tog med henne upp till Alderwood för att stuva in Polen och Ryssland i bilen och sen började en lång och solig färd upp mot en tulpanfestival http://www.tulipfestival.org/ Jag var den enda som sjöng med i sångerna... "...then I saw her face...now I'm a beliver..." . Mycket trafik, så efter över två timmars körning "...ooooh can't you seeee, you belong tooo meeee..." kom vi äntligen "...but the kiiiid is not my son...UHUU..." fram.

Första stoppet var bajjamajjorna och sen muffinsförsäljningen. Och sen promenerade vi ut bland tulpanfälten. Sprang på Tyskland x2. Tog en promenad runt de vackra färgerna och plåtade en del (fanns liksom inget annat att göra) och konstaterade att det mest fanns folk från den störtsa världsdelen där. Vackert väder var det så någon jacka behövdes inte (och TACK den som trampade på den förresten!!).

Tog med mig min flock tillbaka till bilen och tryckte dessutom in Panama i framsätet. Så började färden hemåt igen. Jag gav till slut upp alla försök med att socialisera med de andra och konsentrerade mig stenhårt på motorvägen och sjungadet "...can't you feel my heart beat fast, I want this to last...". Panama hade en hetsig konversation med sin bror på telefon i närmre 25 minuter på spanska, Polen somnade, Ryssland stirrade ut genom fönsret och Colombia var allmänt förvirrad "CANDYMAN, CANDYMAN".

Till slut kom vi tillbaks till Colombia där det var meningen att även Panama skulle stiga av men se så blev det inte. Hon ville hem, men visste inte var hon bodde. Efter några förvirrande telefonsamtal slutade det med att jag mapquestade skiten inne hos Colombia. "...sweeeet home Aaaalabama..." Chopp chopp av med Panama som blev jätteglad när vi svängde in på hennes gata. Vid det här laget var resterande länder hungriga och ville ha pizza men de visste inte var det fanns en pizzeria så Svergie höjde sin röst och tog med dem till Marlai istället. Skyfflade in kyckling i jordnötsås och släppte till slut av de två sista på samma ställe, för att kliva in genom dörren här runt 21.15. Hade då varit ute på vägarna sen 12.45 och med tanke på att vi stannade hos tulpanerna i typ 1,5 timme spenderades resten av tiden i bilen "some of them want to use you, some of them want to get used by youuuuu...".
Tulpanerna var ju fina i alla fall.

---

Alla har vi olika ambitioner här i livet. Markus har en om att minst en av hans döttrar ska bli president (okej den är inte jätteseriös). Jag tycker den minsta borde satsa på en modellkarriär (jag är inte heller jätteseriös). Ungen blir ju bra på varenda fotografi som tas! Hur gör den?

Jo. För att bli seriös. Jag antar att ni hört om massmordet i Virginia...? CNN har stått på här sen lunch. Får kalla kårar längs ryggraden.
http://www.cnn.com/2007/US/04/16/vtech.shooting/index.html 

---

Lämnade tillbaka HP2 och 3 på biblioteket idag, tillsammans med en hög av Pontus' böcker. Var tvungen att beställa fyran så nu har jag några dagar jag kan ägna åt min kriminalroman istället.

Kvällen lär bli sen eftersom The Riches inte börjar förrän klockan tio... Ska svara på brev och göra några armhävningar innan dess tänkte jag.