Köttbullar

Tar på mig uppdraget att hämta 16 jätteköttbullar på Casa de Italia för middag. Får fortsätta köra Volvon som jag kört hela dagen så jag är glad. Svänger vänster vid PCC på NE 65th som jag blivit tillsagd. Har en minnesbild av att restaurangen låg i uppförsbacke på höger sida sist vi var där och letar därför på den sidan. När jag kört igenom alla rödljus på hela den långa gatan, kört upp och ner för alla backar och till slut kommit fram till vatten antar jag att jag missat stället och vänder. Kör hela den långa gatan tillbaka igen igenom alla rödljus och tittar nu åt vänster i alla nedförsbackar. Kör till och med förbi PCC i tron om att det kanske var åt höger jag skulle istället för vänstern men icke.

När jag vänder för att köra gatan en tredje gång ringer jag Toddi och talar om att jag inte hittar stället. Hon frågar om jag kört förbi bensinmacken… Vilken av dem? Tror det finns två eller tre på den gatan… Hur som helst kläcker hon att restaurangen ligger på vänster sida… Inte konstigt att jag inte hittar den eftersom jag sitter och glor åt fel håll. Vänder igen och fjärde gången hittar jag stället. Men då kommer nästa utmaning. Parkering. Kör runt kvarteret men beslutar till slut att parkera på macken nedanför backen och gå upp.

När jag väl kommer dit och betalat kommer en rödhårig kille i min ålder bärandes på en gigantisk aluminiumform. Jag får lite panik, för jag hörde att Toddi beställde 16, men det måste vara minst 60 i den stora lådan… Får frågan om var jag ställt bilen så att killen kan bära dit formen åt mig… Bekänner att jag ställt mig på macken, men då får jag bara till svar att ”Lets take a walk then”. Killen försöker vara lite artig och småpratar om ditt och datt, varför vi beställt så många köttbullar och var jag kommer ifrån och så vidare. Kände mig jättedum som gick på trottoaren med en kille i förkläde och världens största aluminiumform.

Efter typ 4 minuter som kändes som en evighet kommer vi fram till bilen och han placerar köttbullarna i passagerarsätet och önskar mig sen en trevlig kväll. En liten lubbaduntengrunka senare är jag på väg hem igen. Har typ panik över den stora formen. Tänk om de hört fel och gjorde 60 istället för 16… Vad ska vi göra med 60 gigantiska köttbullar?! Vad kommer Toddi att säga när jag betalat för så många köttbullar utan att ifrågasatt personalen när jag hämtade dem? För det kan ju inte vara rimligt att man betalar över $51 för 16 köttbullar! Ringer igen och frågar hur många hon verkligen beställde (hon kanske beställde 60 after all). Men hon svara 16, så jag varnar henne att lådan är jättestor och att de måste öppna dörren när jag kommer.

All uppbyggd ångest försvinner dock när jag lyfter den kolossala köttbullelådan. Den är inte så tung som den verkat och kan därför bara innehålla 16 köttbullar. *Fjuh* När Toddi öppnar locket ligger det mycket riktigt 16 köttbullar där i ena änden av aluminiumformen. Jag pratar oavbrutet om hela äventyret som tog närmre en och en halv timme, fastän det borde tagit runt 15 minuter… Får kärleksfulla pikar under hela middagen och en skål utbringas till min ära för att jag lyckades, trots alla missöden och ångestattacker.


 Efter middagen såg jag på Gilmore Girls och körde sen Samirrah hem. Väl hemma igen hängde jag framför datorn i några timmar, pratandes med folk och kröp sen ner i min säng och somnade efter några rader i boken jag läser.
 Tisdag, som det är idag, har det inte hänt något av intresse so far. Pontus hade en playdate med Betsy. Camilla var grinig, antagligen p.g.a. av sjukdom. Fått Desirée att somna två gånger och lyckades hålla henne lugn i över 30 minuter innan det var matdags. Funderar starkt på att ta mig en liten snabbrunda till fots innan Gilmore Girls - dubbeltimmen börjar och Veronica Mars. Men då får jag änna raska på för jag har bara 36 minuter på mig. Sen blir det sängen och sen börjar det om igen.

Kommentera här: